GÅ I KLOSTER!

jag kan känna viss upphetsning av ett tomt hus/lägenhet/boarea. är det maktkänslan? friheten?
hum... betyder det att min instinktiva libido kommer försämras av ett rödgrönt styre?

elephant. nutida stridigheter. dessa termer förbryllar mig. <3

wow. gästspel av kung krög ölof drösvall, lord av tuborgregionen.

jag samlar damm. osar dagg. men hälsan är god.
okey, jag fick ett hemskt återfall igår. socker. lika osannolikt som att bosse ringholm skulle få godkänt i matte. men så blev det i alla fall, men inget jag ångrar. jag är ingen fifflare.

jag har ju verkligen inget att säga. jag blir dagligen smått frälst av muse. de fortsätter att överraska liksom. "näe, nu har jag lyssnat sönder den låten, nej! fan, inte spela igen, nästa lå...fast. oj, kolla! mums"

lite så blir det. och det är underbart. i övrigt har jag bytt sexuell riktning sen jag gjorde chokladdoppade jordgubbar. jag letar nu febrilt efter kompensation så jag återkommer till mitt vanliga jag. men till vad egentligen? vad är en man? lika individuellt som "vad är konst?". men inte lika känsligt med tanke på alla jävla kulturmiffon som tror de kan styra och ställa.
man. alltså. en man. jag träffade en tjej i helgen som är tillsammans med en man. en riktig, alltså. en av de få. häftigt.
jag fortsätter drömma om nätterna. det gamla vanliga; jag räddar livet på hans zimmer på bali och han kommer och framför chevaliers de sangreal personligen för mig på konserthuset. ackompnajerat av the kronos quartet. uuuuuuusch vad nice.

näe, nog för nu.

et in arcadia ego.

dagens ledord. förbannat häftiga. de liksom ekar genom historien. pilatus frågar the son of man; vad. är. sanning?
kan det vara en sån där fråga som "hur långt är ett snöre?". vet inte vart jag vill komma med just det resonemanget men ni kan ju suga på den och komma på något fyndigt. jag ger er uranet och ni gör en oppenheimer av mina tankar. vackert, tycker jag.

i alla fall. blev inte så glad när jag upptäckte att mina favoritserier haft säsongsavslutning. 30 rock och the office. blä. men för att kompensera köttar jag gamla "klassiker" på blu-ray. ja, jag kallar minority report och the matrix för klassiker. det var ju 10 år sen, plus minus något år. konstigt, egentligen, för bara sex år sen skulle jag kallat dem ganska färska. men none the less, de är klassiker för mig.

jag blev däremot überglücklig när jag påmindes om att det komemr en femte säsong av dexter i september. fjärde slutade majestätiskt. jag lämnades i chock, minst sagt, men vad annars kan man förvänta sig av sådana twistar? jösses ja.

vidare ville min egen far kontrollera min inställning till monarkin innan han i mitt namn donerade pengar till kronprinsessans bröllopsfond. det var fint, tycker jag. dagens ära, donera pengar till självaste kungahuset. däremot skäms jag över att leva i ett land där så många sätter sig emot monarkin. annat är det i england. där finns respekt för drottningen att finna i varje samhällsskikt, om jag får vara så vågad att använda ett sådant ord. där vill jag bo. eller nja, kanske inte just där, men jag vill bo i ett samhälle där man respekterar sådana traditioner.





dagens slutord: om ni skär oss, blöder vi då inte? om ni kittlar oss, skrattar vi då inte?

en av de sju meningarna var; det är fullbordat.

människan. naturen. människan i sig är en del av naturen. det är ju ett ganska stort begrepp. minst sagt.

människan har ju onekligen nått sin yttersta punkt när det gäller artutveckling. vi bryter mot de flesta logiska "konventioner" och leder oss själva till vår egen undergång. om nu den globala uppvärmningen är en effekt av mänsklig aktivitet sitter jag gärna och ser på medan människan tar död på sig själv.

naturen agerar ju i sin tur förbannat logiskt efter bestämda mönster. den starkaste överlever, selektion och allt vad det innebär. men när naturen agerar på sätt som inte överensstämmer med det mänskliga känslolivet blickar hon upp mot himlen, vänder ögonen ifrån allt som är jorden i hopp om hjälp från annat håll. religion, med andra ord.
när en människa inte förstår, sörjer över naturens agerande och hur det påverkar hennes omständigheter, vänder hon sig, blundar. och ber. en annan människa ser den fina boken den beende har vid sin sida, skriver till, stryker lite i boken. tar den troende i hand och får den att dansa efter sin pipa. maktverktyg. att föra ens egen talan genom människans enda hopp talar också om människans natur.

människan hämnas, människan gör uppror mot etablissemanget, naturen, när gud inte svarar. kör bil, släpper ut gaser. allt för att visa sitt misstycke. naturen svarar. oskyldiga, söta isbjörnar dör.

naturen skriker människan i ansiktet: "SE VAD DU GÖR!"

gör om. gör rätt, säger den.

och hopplös är människan i sina försök till kontroll. meningslös i sina försök till makt över det den inte förstår.

och hon gråter. varför finns jag? frågar hon.

hon letar. efter gud. sliter sig från jorden, cirkulerar runt månen. houston, we have a problem. jahapp, så fick man tydligen inte göra. så långt bort fick man inte åka, tydligen. svar fick man inte, ingen gud hittade man.


och ja, det som övrigt är. är tystnad. för i rymden kan inte ens gud höra dig.

indubitably är ett väldigt fint ord. ungefär lika fint som namnen mina söner kommer att bära. precis. brutus, cassius, judas. de tre värsta hämnarna man kan finna i dantes nionde helveteskrets.
men det är ju genialt. vem fan vill bråka med judas? cassius? brutus?
inte en enda jävel. de kommer bli stentuffa, indubitably.

home.
guiding light.

små fina inputs sådär härligt inklämda i vardagen. åter till ämnet!

var var jag?

jusste, valkompassen. jag gjorde den häromdagen och blev mest folkpartist, hum... det var väl bra i sig. helst vill jag inte identifiera mig med något riksdagsparti. välfärd, näe. inte för mycket i alla fall. jag blev 23 % F!, vilket var kul med tanke på att jag satte mig emot lagstiftad könskvotering. jaja. det är väl bra.

jag var hur som helst precis och fika med en god gammal vän, en teatervän. ashärligt. catcha upp och speeda sig på lite för gott kaffe. grym eftermiddag. dagen fick ett luft liksom och nu mår jag ytterst väl. allt funkar. allt, verkligen. inga undantag. slaget mot jobbigheter är över, på något sätt. the battle is won, hå hå. fast egentligen inte, men snart så. jag ska gå segerviss ur just det slaget, om man säger så.

jag ser fram emot kvällens kanna kaffe, en gammal vän är återfunnen, och den här gången ska jag inte ge upp på den. den vänskapen betyder för mycket bara. jag ersätter en del känner jag, allmänt i livet. socker ersätts med kaffe, plugg ersätts med städning. sånt liksom.

 

nu slogs kylie på på spotify, jag ska byta. kan ta ett tag, jag vill lyssna men vågar inte erkänna det för mig själv eller resten av familjen. ssscchh.

 

tah tah.

jag äter för mycket socker. det är därför jag är så trött hela tiden. jag är slöare också, fast det kanske är svenskheten? min teori är att svenskar konstant, undermedvetet, arbetar under sin förmåga. just på grund av svenskheten. skammen. skammen att vara bättre. och om det visar sig att man är bättre, ponera att man har en affärsidé; startar företag och börjar sälja sin slående produkt som alla älskar, tjänar massor med pengar, så kommer ju svenskheten se till att man inte tjänar så mycket som man borde för att påminna en om att man inte är värd det man får för sin magnifika produkt.

snopet.

jag hatar också republikaner. nej nej, inte de som tillhör eller sympatiserar med det amerikanska partiet utan de som motsätter sig monarkin. usch. blä.

varför ska kungen visa vart hans pengar går? idiotiskt. jag betalar mer än gärna för deras hovliv och resor till miami i rekreationssyften. ärligt talat. hålla på och peta i traditioner, som dessutom är förbannat bra pr för sverige och ett jäkla dragplåster för turism. och en påminnelse om att sverige en gång varit en stormakt, tack vare kungen. lejonet från norden, liksom.


det var allt för nu.

P.S. bengt strömbro badade aldrig i genesarets sjö. D.S.

så mycket frågor i vardagen.

varför inte använda dum-dumkulor?

varför svarar inte min kropp på antibiotika?

varför svarar inte kommunfullmäktige på mina busringningssamtal?

varför behandlas katten bättre än jag?

var finns svaren?

äsch. ischias. de kommer väl på vägen.

eli, eli, lama sabachtani?

jag minns en morgon ur min barndom mycket, mycket väl. jag satt vid frukosten likt en annan infantil och hör helt plötsligt min fars djupa stämma dåna genom huset. in i köket kommer han, iförd endast kalsonger och sin skam. han höjer armarna och klappar i takt samtidigt dom han sjunger "håkan loob e homosexuell" till yellow submarines melodi. den son till min far som jag är hoppar jag ner från stolen och gör exakt samma sak. inte för att jag direkt visste vad en homosexuell var, och ännu mindre vem håkan loob var. men allt för min far. min mors misstycke lyste denna varma morgon då jag och min far tågade runt huset och skanderade över denne hockeyspelare som tydligen kommit ut ur garderoben; såvitt jag visste.


ett minne.

om min far.

det kommer mera.

sommar. okay, så här är det va; sommaren kommer bli bäst. känns det i alla fall som. sommaren innebär många saker, framförallt med människor, saker händer. sommaren är ju ett test för allt. för en själv, till och med.
men men, nog om det.

först ska jag till italien med mamma och syster, rom och venedig. under vistelsen i rom ska jag återskapa handlingen i änglar och demoner, mamma får spela camerlengo och louise får spela killen som skriker "bastardo!" till ewan macgregor. alltså kommer mor och dotter drabba samman med brännjärn någon gång under resan. jag ska ha kameran redo. själv kommer jag spela rollen som vittoria, lömsk och sexuell.

sen ska jag segla med pappa. vi kanske skålar i carlsberg och skrattar rått om fruntimmersskämt. åh, pappa. äventyraren, norrlänningen, barnet. vi ska segla i den svenska skärgården och uppleva sverigedemokraternas reklamfilm på riktigt. utan att behöva skämmas.

sen bär det av till valbonne och kung krök ölof drösvalls landställe i frankrike. det blir häng i cannes, utflykter och grabbiga stunder på stranden. hålla hand och gnabbas som ett gaypar. åh. det blir stört kul. en vecka, mums.

mitt mål med sommaren är också att köpa en hd-kamera från sony alternativt beställa en ipad från utlandet. jag söker jobb för fullt och hoppas på en stadig anställning med mycket OB-tillfällen. OB <3. ska dock undvika skatt, uscha. skatta gör jag gärna för vissa saker, men i sverige går det ju överstyr. så vitt jag har lärt mig.

det som suger mest med sommaren är väl att eliza sticker. en av många kära weekers. fuck that. i'm le tired from thinking of it. it chant be nice. en kort och intensiv vänskap, med mycket bra i sig. raka motsatsen till att typ brinna inne levande. med arne hegerfors i dödsångest.


blä.


home is where ever i'm with you. mys.

tah tah

/greve stiegl av kreutzfeldska armén

nu har jag kuhi. det är roligt. idag har jag också blivit bjuden till the shirt factory på företagskväll. det kommer bjudas på choklad, så det är värt. däremot har jag inga pengar så jag kan inte uttnyttja den frikostiga rabtten på 20%. TJUGO PROCENT! ölof. kommer att stå mig bi vid snacksbordet. på tal om bi bi-fogar jag en bi-ld på carl-jan.

åter till ämnet!

jag.

jag har sökt jobb på the shirt factory, men de har icke hört av sig. bittert. men men!

såg nu också att adressen till min blogg kan läsas som gaykloster. vilket är konstigt för jag tror inte homosexuella får vara i kloster. vid närmare eftertanke tror jag inte sexuella överhuvudtaget får vara i kloster.


P.S. contrary to popular belief har jag INTE en pdf-fil med sharialagar på datorn. D.S.

jävlar vad goda de är, va?

stört goda.

dock försämras smaken av att de kommer från espresso house. usch. vem vill vara där, liksom.

man vågar liksom inte erkänna att man går dit och njuter.

"har du varit på espresso house? va?vavava?"

lite som att fråga ohly om han är kommunist. han vill ju sågärna säga ja, men det tar emot. visst gör det det. bättre att visa fingret istället. i tv.

vi saknar dig. pelle.
hörru.
kom tillbaks.
hem.
vi börjar om igen.
hörru.
du är ju saknad.



din långstropp.

känner för ett ganska fett sommarlov just nu. och ett jobb. de skulle höra av sig till veckan om de har ett erbjudande. jag väntar pirrigt. det pirrar, liksom.

home.

NU vill jag börja kolla på filmen. men långsam är hon, tar en jäkla tid på sig att göra annat, och här sitter jag och måste vänta på det. konstigt. hum...

jag erinras bombningen av säffle. likt en gammal journalfilm som spelas i mitt huvud. jag rycker till. fäller salta stänk. aldrig igen.


aldrig.

igen.

kom att tänka på en sak. under nattvarden åt n'jesus och hans kompisar bröd. brödet var vitt. dåligt med fibrer, tillika dåligt för magen. inte undra på att han hade en dålig dag dagen efter. mår inte magen bra fungerar saker inte.

snyggaste replikutbytet i svensk skattefinansierad filmhistoria:

"är pojken din?"
-"näe, han är med mig"

wow. tisdag va, vilken känsla. jösses. nu önskar man att livet kom till ett ganska abrupt slut liksom. som en bra film.

jag minns opossumens dans utanför mitt fönster.