GÅ I KLOSTER!

indubitably är ett väldigt fint ord. ungefär lika fint som namnen mina söner kommer att bära. precis. brutus, cassius, judas. de tre värsta hämnarna man kan finna i dantes nionde helveteskrets.
men det är ju genialt. vem fan vill bråka med judas? cassius? brutus?
inte en enda jävel. de kommer bli stentuffa, indubitably.

home.
guiding light.

små fina inputs sådär härligt inklämda i vardagen. åter till ämnet!

var var jag?

jusste, valkompassen. jag gjorde den häromdagen och blev mest folkpartist, hum... det var väl bra i sig. helst vill jag inte identifiera mig med något riksdagsparti. välfärd, näe. inte för mycket i alla fall. jag blev 23 % F!, vilket var kul med tanke på att jag satte mig emot lagstiftad könskvotering. jaja. det är väl bra.

jag var hur som helst precis och fika med en god gammal vän, en teatervän. ashärligt. catcha upp och speeda sig på lite för gott kaffe. grym eftermiddag. dagen fick ett luft liksom och nu mår jag ytterst väl. allt funkar. allt, verkligen. inga undantag. slaget mot jobbigheter är över, på något sätt. the battle is won, hå hå. fast egentligen inte, men snart så. jag ska gå segerviss ur just det slaget, om man säger så.

jag ser fram emot kvällens kanna kaffe, en gammal vän är återfunnen, och den här gången ska jag inte ge upp på den. den vänskapen betyder för mycket bara. jag ersätter en del känner jag, allmänt i livet. socker ersätts med kaffe, plugg ersätts med städning. sånt liksom.

nu slogs kylie på på spotify, jag ska byta. kan ta ett tag, jag vill lyssna men vågar inte erkänna det för mig själv eller resten av familjen. ssscchh.

tah tah.