veritas? quod est veritas?
dagens ledord. förbannat häftiga. de liksom ekar genom historien. pilatus frågar the son of man; vad. är. sanning?
kan det vara en sån där fråga som "hur långt är ett snöre?". vet inte vart jag vill komma med just det resonemanget men ni kan ju suga på den och komma på något fyndigt. jag ger er uranet och ni gör en oppenheimer av mina tankar. vackert, tycker jag.
i alla fall. blev inte så glad när jag upptäckte att mina favoritserier haft säsongsavslutning. 30 rock och the office. blä. men för att kompensera köttar jag gamla "klassiker" på blu-ray. ja, jag kallar minority report och the matrix för klassiker. det var ju 10 år sen, plus minus något år. konstigt, egentligen, för bara sex år sen skulle jag kallat dem ganska färska. men none the less, de är klassiker för mig.
jag blev däremot überglücklig när jag påmindes om att det komemr en femte säsong av dexter i september. fjärde slutade majestätiskt. jag lämnades i chock, minst sagt, men vad annars kan man förvänta sig av sådana twistar? jösses ja.
vidare ville min egen far kontrollera min inställning till monarkin innan han i mitt namn donerade pengar till kronprinsessans bröllopsfond. det var fint, tycker jag. dagens ära, donera pengar till självaste kungahuset. däremot skäms jag över att leva i ett land där så många sätter sig emot monarkin. annat är det i england. där finns respekt för drottningen att finna i varje samhällsskikt, om jag får vara så vågad att använda ett sådant ord. där vill jag bo. eller nja, kanske inte just där, men jag vill bo i ett samhälle där man respekterar sådana traditioner.
dagens slutord: om ni skär oss, blöder vi då inte? om ni kittlar oss, skrattar vi då inte?
kan det vara en sån där fråga som "hur långt är ett snöre?". vet inte vart jag vill komma med just det resonemanget men ni kan ju suga på den och komma på något fyndigt. jag ger er uranet och ni gör en oppenheimer av mina tankar. vackert, tycker jag.
i alla fall. blev inte så glad när jag upptäckte att mina favoritserier haft säsongsavslutning. 30 rock och the office. blä. men för att kompensera köttar jag gamla "klassiker" på blu-ray. ja, jag kallar minority report och the matrix för klassiker. det var ju 10 år sen, plus minus något år. konstigt, egentligen, för bara sex år sen skulle jag kallat dem ganska färska. men none the less, de är klassiker för mig.
jag blev däremot überglücklig när jag påmindes om att det komemr en femte säsong av dexter i september. fjärde slutade majestätiskt. jag lämnades i chock, minst sagt, men vad annars kan man förvänta sig av sådana twistar? jösses ja.
vidare ville min egen far kontrollera min inställning till monarkin innan han i mitt namn donerade pengar till kronprinsessans bröllopsfond. det var fint, tycker jag. dagens ära, donera pengar till självaste kungahuset. däremot skäms jag över att leva i ett land där så många sätter sig emot monarkin. annat är det i england. där finns respekt för drottningen att finna i varje samhällsskikt, om jag får vara så vågad att använda ett sådant ord. där vill jag bo. eller nja, kanske inte just där, men jag vill bo i ett samhälle där man respekterar sådana traditioner.
dagens slutord: om ni skär oss, blöder vi då inte? om ni kittlar oss, skrattar vi då inte?
Kommentarer
Trackback
