GÅ I KLOSTER!

jag minns en morgon ur min barndom mycket, mycket väl. jag satt vid frukosten likt en annan infantil och hör helt plötsligt min fars djupa stämma dåna genom huset. in i köket kommer han, iförd endast kalsonger och sin skam. han höjer armarna och klappar i takt samtidigt dom han sjunger "håkan loob e homosexuell" till yellow submarines melodi. den son till min far som jag är hoppar jag ner från stolen och gör exakt samma sak. inte för att jag direkt visste vad en homosexuell var, och ännu mindre vem håkan loob var. men allt för min far. min mors misstycke lyste denna varma morgon då jag och min far tågade runt huset och skanderade över denne hockeyspelare som tydligen kommit ut ur garderoben; såvitt jag visste.


ett minne.

om min far.

det kommer mera.