avgaser.
människan. naturen. människan i sig är en del av naturen. det är ju ett ganska stort begrepp. minst sagt.
människan har ju onekligen nått sin yttersta punkt när det gäller artutveckling. vi bryter mot de flesta logiska "konventioner" och leder oss själva till vår egen undergång. om nu den globala uppvärmningen är en effekt av mänsklig aktivitet sitter jag gärna och ser på medan människan tar död på sig själv.
naturen agerar ju i sin tur förbannat logiskt efter bestämda mönster. den starkaste överlever, selektion och allt vad det innebär. men när naturen agerar på sätt som inte överensstämmer med det mänskliga känslolivet blickar hon upp mot himlen, vänder ögonen ifrån allt som är jorden i hopp om hjälp från annat håll. religion, med andra ord.
när en människa inte förstår, sörjer över naturens agerande och hur det påverkar hennes omständigheter, vänder hon sig, blundar. och ber. en annan människa ser den fina boken den beende har vid sin sida, skriver till, stryker lite i boken. tar den troende i hand och får den att dansa efter sin pipa. maktverktyg. att föra ens egen talan genom människans enda hopp talar också om människans natur.
människan hämnas, människan gör uppror mot etablissemanget, naturen, när gud inte svarar. kör bil, släpper ut gaser. allt för att visa sitt misstycke. naturen svarar. oskyldiga, söta isbjörnar dör.
naturen skriker människan i ansiktet: "SE VAD DU GÖR!"
gör om. gör rätt, säger den.
och hopplös är människan i sina försök till kontroll. meningslös i sina försök till makt över det den inte förstår.
och hon gråter. varför finns jag? frågar hon.
hon letar. efter gud. sliter sig från jorden, cirkulerar runt månen. houston, we have a problem. jahapp, så fick man tydligen inte göra. så långt bort fick man inte åka, tydligen. svar fick man inte, ingen gud hittade man.
och ja, det som övrigt är. är tystnad. för i rymden kan inte ens gud höra dig.
människan har ju onekligen nått sin yttersta punkt när det gäller artutveckling. vi bryter mot de flesta logiska "konventioner" och leder oss själva till vår egen undergång. om nu den globala uppvärmningen är en effekt av mänsklig aktivitet sitter jag gärna och ser på medan människan tar död på sig själv.
naturen agerar ju i sin tur förbannat logiskt efter bestämda mönster. den starkaste överlever, selektion och allt vad det innebär. men när naturen agerar på sätt som inte överensstämmer med det mänskliga känslolivet blickar hon upp mot himlen, vänder ögonen ifrån allt som är jorden i hopp om hjälp från annat håll. religion, med andra ord.
när en människa inte förstår, sörjer över naturens agerande och hur det påverkar hennes omständigheter, vänder hon sig, blundar. och ber. en annan människa ser den fina boken den beende har vid sin sida, skriver till, stryker lite i boken. tar den troende i hand och får den att dansa efter sin pipa. maktverktyg. att föra ens egen talan genom människans enda hopp talar också om människans natur.
människan hämnas, människan gör uppror mot etablissemanget, naturen, när gud inte svarar. kör bil, släpper ut gaser. allt för att visa sitt misstycke. naturen svarar. oskyldiga, söta isbjörnar dör.
naturen skriker människan i ansiktet: "SE VAD DU GÖR!"
gör om. gör rätt, säger den.
och hopplös är människan i sina försök till kontroll. meningslös i sina försök till makt över det den inte förstår.
och hon gråter. varför finns jag? frågar hon.
hon letar. efter gud. sliter sig från jorden, cirkulerar runt månen. houston, we have a problem. jahapp, så fick man tydligen inte göra. så långt bort fick man inte åka, tydligen. svar fick man inte, ingen gud hittade man.
och ja, det som övrigt är. är tystnad. för i rymden kan inte ens gud höra dig.
Kommentarer
Postat av: bengt strömbro
människan i femenin form. intressant.
Trackback
