bättre.

gud vad jag är dålig på att blogga. jösses.

valbonne var fett nice, allt kändes som en enda lång tidsenhet liksom, dag smälte ihop med natt. men INTE vice versa. det skulle låta kliché.

myckethände i valbonne, mycket trevligt och lite otrevligt. mja mja. så är det ju alltid. synd att det aldrig blev plages electronique, det hade varit feett najs.

jag förstår att det är svårt att tyda något ur mitt babbel, jag är ledsen för det.

det är ju bara Mina ord.
patetiskt.
svagt.

vi ses i marschallens skugga.

[vall bånn]

jahapp. harrli harrlå. halvtappade åsa-nisse-marxister.

sitter för tillfället på ett torg (plass på frannska). i goda vänners lag. edller, nja. claire är min enda riktiga vän här.

olle brände sig på en manet. dåligt.


hejdå.

helt sahlig.

mona sahlin har väl ändå drömjobbet?

hon har världens enklaste politik (efter lars ohly) att föra inför valet. lova mycket finfina grejer så blir folket glatt lärde hon sig en gång, säkert. sen när man lovat allt finfint så höjer man alla skatter. fast, såklart, bara för de rika [demm rihka]. mona vet att såna människor inte behöver alla sina pengar, så de kan hon gått ta så att det inte blir stelt sen i baren någonstans i stockholm när folk börjar snacka lön. de förtjäntas pengar satsar hon på sånt man måste dela på. OCH, såklart sig själv. hur kunde jag glömma det. inspirerat av det gamla sovjet så får alla ha det lika dåligt medan hon gärna kan spendera demm rihkas pengar på chokolad och trevliga utflykter till utlandet. men det är ju inte helt skamligt, lilla mona betalar ju faktiskt flygskatt också, så lite kan hon bidra med själv.

men visst har hon det lätt.

"vård i världsklass" läser rubriken och hon ser ut som en hög kalkon. världens bästa vård, "och den ska du stå för", tänker hon, "även om du inte använder den".


för så ska det tydligen vara.

ok.

serendip.

serendip hette båten.

är det här något jävla skämt?

för kul är det fan heller.

serendipity.

serendipity hette båten.
varför var den tvungen att heta just det?

jag ska inte påstå att jag tror på tecken i den bemärkelsen att de uppstår av en kraft vars ursprung jakt är på ihärdig jakt efter, åh nej. jag tror på tecken, men jag har inget intresse av att veta varför de uppstår. de finns där bara. precis som att deja vus inte är mer än ett glitch i systemet, svårare än så är det inte.

serendipity hette båten.

favorit i repris.

RSS 2.0